det var evigheter sedan jag skrev här inne

så vad har hänt sedan sist då??

har fått kontkat med  ätstörningeenheten

hade tid för stepwise utredningen men tyvärr blev läkaren sjuk

så nu väntar vi på ny tid dit

ska troligen vara med i en lunch grupp där

men allt rasar snabbare och snabbare

känner att jag inte orkar, vet inte hur jag ska orka med detta alls

ångesten slår varje kväll

och viljan att kräkas blir starkare för varje dag, fan det går inte bra här!! behöver hjälpen mer akut

vad händer om jag slutar äta eller börjar kräkas??

vill jag veta ens?

nej jag vill inte mera nu fan faller bara ännu djupare och jag har ingen som jag kan prata med som förstår hur det känns

vill inte se den jävla maten mera aldrig mera någonsin

inte äta bara bli smal, bli sjuk synas vill jag ens existera?

jag vet inte vad jag vill....

försöker formulera mina tankar i ord men det funkar inte, ångesten äter mej inifrån

remiss sickad, jaha och?

behöver ju hjälpen NU

i dagsläget vet jag inte om det finns någon morgondag

kan tänka mej denna kropp men det är långt dit kan jag säga er

och det är inte jag på bilden  jag har aldrig varit så smal någonsin

känner mig så jävla fångad

ja det gäller att ha tålamod om man ska bli fri från ätstörningar det är ju ett som är säkert

fan ingen hjälper mej så jag ska nu bli så sjuk att de ser mej och ger mej hjälp i morgon börjar jag fan kräkas upp maten

okej jag tänker inte äta mer än frokusten men i alla fall

det är dags att göra något drastiskt

har gått upp väger 90,06kg

massor

bara ett litet problem jag har typ inget tålamod

bråkade med pontus förut idag, jag förstår inte varför ska det alltid bli bråk för?

han sa att han ser på mej att jag inte mår bra och jag ja jag försöker anpassa mej efter honom så gott det går

för tillfället så är han hemma från jobbet varav vårat bråk

det är så idiotiskt att bråka om det ens egentligen

jag somnade på soffan so what?? dessutom skulle ju inte han vara hemma vid den tiden i vanliga fall vilket betyder att det är min egentid.

men när han är hemma så kan jag inte ha någon egentid för jag måste ge honom uppmärksamhet då

men varför ska allt vara så förbaskat hopplöst svårt för????

jag vill inte ha de jävla tankaran, fan det ända jag gör är att gå omkring och tänka på att kräkas upp maten dessutom hatar jag ju att kräkas så hur ska det gå ihop då?

funderar på hur man gör, funderar för länge alltid så jag har inte gjort det någon gång ännu. men jag kommer fan att göra det det är fan inte långt dit kan jag säga

så nära bara ett litet ynka steg

   det är ju så sjukt fel men ändå...

fick avslag på min ansökan till vuxenhabiliteringen

fan jag orkar inte mera  jag skiter i detta nu, kommer inte få någon hjälp förrens jag är ordentligt sjuk så det är ju bara att bli  ordentligt sjuk då

så hur gör man när man kräks? och hur står man ut med  illamåendet vid svält?

så jävla trött på att bara bollas runt hela tiden men ingen gör något

vill se ut så häör så jag kan få hjälp

vet att det inte är sågenomtänkt att skita i allt men vad fan ska jag göra då? jag får ju ändå ingen hjälp i alla fall

gud jag vill skrika och slåss för att de inte ser mej, hör mej.

är jag verkligen så osynlig att de inte ser? jag kanske inte är sjuk?

det måste alltså vara friskt att vilja väga 42kg till 160cm att fundera på att kräkas upp maten att hoppa över måltiderna

försöka komma undan maten är det fullt friskt?