det känns fan som en oändlighet, tid som liksom står stilla

och känslor som man inte rår för tänk att kunna öppna upp och bara ha det lungt och ljust att bara känna sig trygg

känna att man duger så som man är

varför måste  man ändra på allt? varför kan man inte bara låta det vara?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hela mitt inre är bara ett enda stort error ångesten i magen som en cementklump, och massor av dumma tankar och maten går inte heller bra   om det ändå fanns ngot som jag kunde göra, något som skulle kunna göra så att det känns lättare   ...

men alltså vad sjutton är detta! varför får jag ingen ny tid till ätstörningsenheten? när ska jag få göra mitt stepwise??? har de glömt mej? betyder jag så lite verkligen? kanske ska jag börja kräkas i alla fall? åh gaahhh....   ...

det var evigheter sedan jag skrev här inne   så vad har hänt sedan sist då??   har fått kontkat med  ätstörningeenheten hade tid för stepwise utredningen men tyvärr blev läkaren sjuk så nu väntar vi på ny tid dit   ska troligen vara m...

idag mår jag lite bättre i alla fall, tankarna är lungnare inte riktigt lika desperata som de brukar vara men sedan så har jag inte ätit så mycket idag heller   men skönt att jag har sluppit det där med att spy faktiskt inte alls haft den viljan ...

 den fjärde maj har jag fått tid till att göra stepwise och träffa dietisten, vet inte om jag vill samtidigt som jag verkligen vill detta och har käpat så hårt med att komma hit där jag är nu   känner en extremt stark känsla för att börja kräkas ...