hur gör man för att orka stå ut med sig själv hela tiden?

finns det några knep som man kan ta till? hetsåt nästan luchen idag verkligen slängde i mej korvarna och den lilla högen med mackaronerna liksom.

inte bra

fick kväljningar nu till middagen så himla svårt att äta potatisgratängen

bryts sönder långsamt orkar inte kämpa. ska till vc idag och ta prover för att sen  kanske byta min medecin och då gå ner lite i vikt för hoppningsvis. och sen ska jag träffa en kompis i alla fall det ska bli jättekul

okej håll tummarna nu för mina prov

de ska kolla blodfetter och massa  sådan så det blir nog i armvecket i alla fall det är bra

nä nu visar vågen 89kg

   detta kan inte få fortsatta, nu  fan slutar jag äta och kräks upp det jag ätit helt enkelt. läkarna måste ge mej någn medecin nu, detta är farligt!!!

och inte fan får jag någon hjälp emot ätstörningarna heller, fuck norrköping och deras ätstörningsvård!! så här kan jag inte ha det men vad fan ska jag göra?? vet ju inte ens vart jag ska vända mej.

måste fan börja kräklas upp maten och det kan väl inte vara så svårt

två fingrar ner i halsen och så ut med skiten eller?? åh om jag kunde fråga någon om råd nu. men känner att det finns ingen att fråga här

allt bara rasar samman men jag tänker i alla fall inte äta mera någonsin

och jag börjar redan bli hungrig tyvärr så det kommer inte att funka alls och hur ska jag lura pontus vid middagen då så han inte märker att jag inte äter eller att jag går och kräks efter maten???

lovar  att han kommer att märka det direkt och sen är det överrvakning!!!

och kanske jag tillslut måste ha toadörren öppen!! nej usch måste komma på något.

men vad något jättesmart måste jag komma på ju som han inte märker men det är svårt att dölja detta i en liten etta på ett serviceboende med personal och en toalett

han kommer att höra om jag kräks och han kommer bli misstänksam om jag sätter på vattnet och förmodligen skulle det verka underligt ocm jag började dra ut och "träna" utan honom eller börjar att "duscha" efer maten varje kväll. och sedan skulle han föreslå att vi ska duscha tillsammans och hur ska jag trassla mej ur det då??

som ni ser så är det bara problem alltså med andra ord

bra låt i alla fall och det är ju positvit annars så går det ganska långsamt här borta, snart dags för medecin, åt pomme till lunch idag i alla fall.

har inte så mycket att skriva livet flyter på och kön till ätstörningsenheten blir väl kortare för varje dag hoppas jag. men det måste den väl bli eller hur??

för den kan väl inte bli längre i alla fall.

usch känns verkligen som att jag inte kommer att få någon hjälp om jag ska vara ärlig och det ska jag ju i det hät fallet.

om en kvart får jag medecin!!!

vet inte varför jag skriver det här egentligen, kanske för att jag inte har något att skriva om som är intressant.

börjar få svårare att få i mej maten igen, vill bara lägga mej ner och ge upp allt detta. visst jag är "lycklig" snart förlovad och allt men ändå felet finns ju fortfarande

och jag hetsäter ju fortfarande och jag vill ju kräkas upp maten JAG GÖR DET INTE MEN VILL!!!

vet inte om de kommer att hjälpa mej och det verkar vara lång kö till enheten oxå

känner att jag kanske inte riktigt kommer att klara det här liksom

gud vad jag längtar till våren och sommaran så man kan sola

jag älskar att sola och att fika med mina vänner.

om jag bara visste vad jag skulle göra nu!!!!

var på psyk i morse men vågade inte be om remiss ska låta ätstörningsenheten få hjälpa mej men jag vet inte hur lång kö det är dit och jag kan inte ta reda på det heller

men jag skulle bra gärna vilja veta. vill inte vänta oki för tillfället är det inte akut men det är ju alltid jobbigt att vänta liksom

nu börjar jag bli nervös över det här med ätstörningsenheten som jag faktiskt inte ens visste att vi hade har i norrköping men tydligen har!

hur ser det ut där? vad händer när man kommer dit? vad kommer de göra med mej? och tänk om de inte kan hjälpa mej där då? eller anser att jag inte är sjuk, trots tankarna och hur jag upplever maten ect. ect.

visst jag kräks inte men jag vill ju, att jag inte kräks hänger ju ihop med att jag helt enkelt inte vågar stoppa fingrarana i halsen och att rädslan är större.

men hetsäter det gör jag, oki personalen säger att jag inte gör det men det är ju för att jag behärskar mitt ätande med dem såklart för inte kan man släppa fram sådant när man äter med folk eller?

fast o andra sidan hade jag varit riktigt sjuk hade jag brytt mej om det då?

   funderar över hur det kommer att bli med ätstörningarna sedan när jag får komma till ätstörningsenheten. om de kommer att skicka iväg mej eller om de har något annat som man kan göra. men jag vill helst bli iväg skickad. vet att det låter sjukt men jag vill satsa allt på en gång och vara hos proffs samtidigt. okej de är antagligen proffs på enheten men i alla fall.

ja jag kan inte förklara varför jag vill detta, ska kanske fundera på hur jag ska förklara det för dem för de kommer nog att fråga om det.

jag hoppas oxå att de gör en utredning på mej för jag vill inte ha det så här längre.