idag ska jag äta mac donalds och jag ska inte hetsa i mej maten för vi är med några vänner

jag vet ju att det går, vill kunna ha det så alltid

men det är inte så lätt

oftast är det som om det inte är jag som bästemer över det ens.som om tankarna har ett eget liv

ett liv där inte jag kan styra

jag har inte rätt till mina egna handlingar liksom det är alltid någon annan som styr som tar över och har makten

maten är alltid en kamp och kommer den alltid att vara det??

ja det tror jag, för fan heller att de kommer hjälpa mej

matmonstret vinner igen och igen det spelar ingen roll hur högt jag skriker eller hur hårt jag slår och jag kan inte springa tillräkligt snabbt det kommer alltid ifatt i slutändan

så vad har jag kvar när dagen går till kväll??

tankar på att svälta och tankar på att spy samt en önskan om att få hjälp