gud jag orkar inte, det går så långsamt FÖR långsamt. vill att det ska bli klart nu på en gång. men nej det tar tid och jag vill inte lägga tid på detta. vill inte bli osams med min struliga familj jag orkar helt enkelt inte

gud vad jag saknar mitt dansande, men nu har jag ju skitdålig kondition men vill ju verkligen gå ner i vikt så jag väger 50 igen och kommer i mina kläder och då speciellt mina favoritjeans som jag saknar

de är skinnyjeans eller ja stuprörsjeans heter det egentligen men ändå

nu så har agustifestivalen varit. och jag har bott hos pontus. och i helgen som kommer ska vi till ullared på lördagen, eventuellt ska vi få födelsedagsfest på fredagen till en av pontus kusiner.

   detta är ju definitivt världens gulligaste monster den skrämmer ju verkligen i väg en (or not)

i går gjorde jag och po´ntus massor med saker och sen köpte vi biljetterna till ullared så vår resa kommer bli av i alla fall, gud vad jag ser fram emot det alltså det är den 28 augusti som vi åker.

jag hoppas på att jag får åka på finlandskryssningen trots att jag inte är 23 annars måste jag be mamma att åka med och det vill jag nog inte kanske jag kan be emi??

hgar ätit yogurt och druckigt vatten. nu sitter jag på jobben och försöker skriva en novell. men det går inte så bra jag har bara kommit på titeln ännu nämligen.

skulle äta krov i helgen men det gick inte, så jag fick spotta ut den usch

det tar bara stopp helt enkelt.

gud vad jag hatar det, när jag måste kasta maten för att det tar stopp och man får kväljningar. det bara går inte att tvinga i mej mat då skulle jag fan kräkas direkt nästan ju.

jaja det kanske blir bättre om jag låter bli  att äta ett tag och tar yougort istället.

ska i alla fall äta en munk idag

azra jag saknar dig jättemycket, du kunde väl ha sagt till innan du flyttade. jag är klar med boken som jag skrev men hur ska jag nu lyckas ge den till dej????

detta är en blogg om livet och om att finna sig själv.

om en inre kamp, en stird som man måste tas med. någon sa att det skulle kännas bättre men jag vet inte, jag bara inte vet  helt enkelt.

alla dessa inre krig som vi tjejer för emot oss och andra.

den fixeringen som samhället ger det kan ju inte vara bra. och ja jag kan låta förnuftig och vuxen. men det är inte poängen med detta.

jag kämpar varje dag i mitt eget krig, ett krig om mat.

vill inte äta men vet att jag måste. försöker äta mindre och röra mig mera men det går inget bra. jag misslyckas radikalt varje vecka!!!

ja jag gör ett nytt försök varje vecka, men det håller bara i två dagar sen är jag fast igen, i mitt eget inrutade liv i det inre kriget.