men varför ska allt vara så förbaskat hopplöst svårt för????

jag vill inte ha de jävla tankaran, fan det ända jag gör är att gå omkring och tänka på att kräkas upp maten dessutom hatar jag ju att kräkas så hur ska det gå ihop då?

funderar på hur man gör, funderar för länge alltid så jag har inte gjort det någon gång ännu. men jag kommer fan att göra det det är fan inte långt dit kan jag säga

så nära bara ett litet ynka steg

   det är ju så sjukt fel men ändå...

vet att det inte är sågenomtänkt att skita i allt men vad fan ska jag göra då? jag får ju ändå ingen hjälp i alla fall

gud jag vill skrika och slåss för att de inte ser mej, hör mej.

är jag verkligen så osynlig att de inte ser? jag kanske inte är sjuk?

det måste alltså vara friskt att vilja väga 42kg till 160cm att fundera på att kräkas upp maten att hoppa över måltiderna

försöka komma undan maten är det fullt friskt?  

gjort lite nya katogerier tänkte att jag skulle bli bättre på att lägga i olika katogerier oxå och inte bara i allmänt hela tiden för hur kul är det liksom???

känner mej så värdelös vet fan inte vart jag ska vänd mej inget hjälper och tankarna bara snurrar mer och mer

så jävla fast så det är inte sant kommer inte att kunna ta mig loss själv så är det bara och inte blir det bättre genom att jag velar mellan att äta och inte äta eller om jag ska eller inte ska kräkas upp maten sedan

vill leva på grönsaker och cocacola men äter den vanliga maten äter dock ingen lunch när jag är ledig och pontus inte är hemma

frokusten kan jag tyvärr inte hoppa över men lunchen är det ingen som har koll på så den hoppar jag ofta men ändå så pekar vågen bara uppåt suck!!

vill bara lägga mej ner och gråta