idag ska jag äta mac donalds och jag ska inte hetsa i mej maten för vi är med några vänner

jag vet ju att det går, vill kunna ha det så alltid

men det är inte så lätt

oftast är det som om det inte är jag som bästemer över det ens.som om tankarna har ett eget liv

ett liv där inte jag kan styra

jag har inte rätt till mina egna handlingar liksom det är alltid någon annan som styr som tar över och har makten

maten är alltid en kamp och kommer den alltid att vara det??

ja det tror jag, för fan heller att de kommer hjälpa mej

matmonstret vinner igen och igen det spelar ingen roll hur högt jag skriker eller hur hårt jag slår och jag kan inte springa tillräkligt snabbt det kommer alltid ifatt i slutändan

så vad har jag kvar när dagen går till kväll??

tankar på att svälta och tankar på att spy samt en önskan om att få hjälp

kollade sandras blogg och hittade då neas blogg gud vad jag saknar högstadiet och dessutom missade jag ju de sita dagaran oxå för jag fick ju inte gå i skolan de ansåg att jag mådde alldeles för dåligt för att få gå helt enkelt så jag satt på fyrby och möglade skitku

alla andra tog roliga foton till avslutningskatalogen m.m m.m

såg på neas blogg att hon är gravid och jag önskar henne grattis till det

gud så jag saknar mitt kompisgäng från högstadiet

att börja gymnasiet sög hade fan inga kompisar gick med tre idiotiska killar som var as tröga

sörjde mina kompisar så jävla mycket och saknade dem något extremt om jag kunde skulle jag skruva tillbaka tiden och pausa den där och då ett tag

bara för att fåberätta för mitt gäng hur mycket jag älskade dem visst vi umgicks nästan bara i skolan men i alla fall

och tack för att ni räddade mej den där gången om någon av dem läser detta så vet de exakt vilken gång jag menar

som camilla säger så är jag stolt över att jag aldrig har spytt någonsin alltså självmant då.

visst jag har spytt p.g.a åksjuka och maginfluensa

men aldrig sådär bulimi spytt likxom

kommer jag någonsin få hjälp med detta???

jag tror inte det, varför skulle de hjälpa mej när de antagligen inte anser att jag är sjuk ens.

okej jag kräks inte och jag svälter mej inte

men tankarna finns ju där hela tiden

om man har tankar på att kräkas upp maten och tankar på att sluta äta då är man väl ändå sjuk eller??

jag ser det som sjukt i alla fall, man kan väl ändå inte kalla det ör friskt beteende.

tankarna om maten och vikten finns ju där hela tiden i bakgrunden

det är precis som om jag har två uppsättningar tankar liksom

vet inte vart jag ska vända mej längre inget hjälper i alla fall

om de inte vaktat mej när jag var yngre om de inte hade haft sådan koll skulle jag ha insjuknat i anorexi då?? hade jag anorexi redan kanske?

rosa sa att om jag inte började äta så skulle hon lägga in mej med dropp betyder det att jag hade slutat äta, hade jag början till anorexi då??

jag tror faktiskt att jag hade anorexi och jag tror att jag har det fortfarande utblandat med bulimi och hetsätningsstörning

om jag skulle göra ett sådant test skulle det nog visa  att jag fortfarande är sjuk

men seriöst, vad är det som inte händer egentligen??

well i alla fall så är jag sjukt godissugen men jag tänker inte gå till affären och köpa godis och dessutom så har jag inte så mycket pengar har bara 12kr  kvar av mina pengar

och då fick jag även extrapengar till bikini oxå som jag inte har köpt

men seriöst kommer jag verkligen inte att få någon hjälp? måste jag och pontus flytta till stockholm för att få hjälp???

har fortfarande inte hört något från ätstörningsenheten, funderar varje dag på att sluta äta och att kräkas visst jag gör det inte men hallå att man funderar på det är väl ändå tecken på att man är sjuk, jag ser det i alla fall som sjukdomstecken  

hur står man ut med sig själv när man tycker att man är fetast på jorden då??

tjat hjälper inte, och jag vet inte vart jag ska ringa för den delen ska jag ta kontakt med ungdomsmottagningen igen eller ska jag köra direkt på vc??