i mina sospapper står det om ätstörningar på fyra olika ställen, men ändå är det ingen som har tagit det på allvar DET är konstigt. jag menar jag sa själv till på bup flera gånger, och ann vägde mej när jag sa att jag inte kunde äta och gick ner från 45 till 42kg men de gjorde inget då heller. första gången jag kan läs är jag a om ätstörningarna är ngick i sexan, då jag bodde i min första fosterfamilj. sen har det bara fortlöpit, rosa sa att jag kanppt drack vatten och att om jag inte började äta så skulle hon vara tvungen att lägga in mej på sjukhuset med dropp!!!

jag åt kan jag ju säga, men jag märkte aldrig att jag hade slutat och det sa jag oxå till henne.

jag minns oxå en gång när jag blev besviken då jag inte fick åka hem. jag åt inte på hela helgen bara satt i mitt rum och var ledsen. de åt pizza den fredagen men inte jag, jag satt i ett hörn av mitt rum bara.